Enligt siffror från Naturvårdsverket släpper konstgräsplaner ut runt 2 000 ton mikropartiklar årligen. En del sprids i miljön. I forskningsprojektet BioPitch, där bland andra RISE, Stockholms Fotbollförbund och Karlstads Kommun deltar, tittar man på möjligheten att använda nedbrytbar skogsråvara som fyllnadsmaterial för att slippa de miljöskadliga plastgranulaten.
Dagens konstgräsplaner riktiga miljöbovar. För att få till den mjuka känslan som finns i en naturgräsplan fylls konstgräsplaner ut med olika typer av material, ofta plastgranulat eller delar av bildäck. I samband med regn och snösmältning spolas delar av fyllningen ut i dagvattensystemen och hamnar slutligen i sjöar och hav. Det vill forskningsprojektet BioPitch motverka.
Allt du kan göra av olja kan du göra av träd
Allt startade 2017 när Robin Johansson, anläggningsansvarig på Stockholms Fotbollförbund, var på väg ner i tunnelbanan och fick syn på Svenska skogens reklamkampanj.
– På stortavlan stod det att allt du kan göra av olja kan du göra av träd. Och jag tänkte – där kanske vi har nåt. Så jag ringde RISE och på den vägen är det, säger Robin Johansson.
Robin satt då redan i den nationella beställargrupp som Naturvårdsverket satt samman efter att deras undersökning visade på att plastgranulat är en stor källa till mikroplaster i haven. Gruppen har som uppgift att söka efter lösningar till detta miljöproblem.
Robins samtal till RISE ledde till massor av möten under ungefär ett års tid. Till slut skickade de in en projektansökan och fick godkänt. Forskningsprojektet går numera under namnet BioPitch och genomförs inom ramen för BioInnovation.
Potential i grot och lignin
Hypotesen är att det går att göra ett material av antingen grenar och toppar, så kallat grot, eller lignin för att ersätta plastgranulat i konstgräsplaner. Både grot och lignin är sidoströmmar som kommer från skogsindustrin. Hypotesen testas under 2019 med hjälp av finansiering av Vinnova.
Inom ramen för projektet genomförs även en förstudie finansierad av Naturvårdsverket. Här tittar man på möjligheten till kommersialisering av det nya materialet. Vad finns det för industriella processer och maskiner som gör att materialproduktion skulle kunna verkställas?
– Här kommer vi också titta på om vi kan få ut materialet snabbare till en marknad om det inledningsvis enbart till viss del består av skogsråvara. Det är ju bättre än inget. Med målet att helt kunna utesluta plasten, såklart.
Krävs samma spelegenskaper som plasten
För att det nya materialet ska fungera krävs det att det kan ge samma spelegenskaper som plastgranulatet. När boll och människa är i kontakt med fotbollsplanen ska det kännas så mycket som möjligt som vanligt gräs.
– Vi tror alla på detta till 100 procent. Utmaningen är att få det att bli business. Marknaden kommer inte vara beredd att betala mer – vi måste komma så nära det gamla materialet som möjligt i pris, säger Robin.
Förutom RISE, som koordinerar forskningen, backas projektet upp av Unisport (sitter på kunskap om marknad, produktion och testmetoder), Rencom (specialister på ligninbaserade material), Sveaskog (står för råvaran), Stockholm Stad och Karlstads kommun (som kan bidra med kundperspektiv som anläggningsägare).